NÅGRA HÖJDPUNKTER

Under 2026 gör vi en rekresa till ett av västafrikas mest spännande länder, Gabon. Om du är intresserad av att veta mer om fotoresa till Gabon anmäl dig nedan till vår intresselista för resan.

LOPÉ NATIONAL PARK – CENTRALAFRIKAS HJÄRTA FÖR PRIMATER
Få andra regioner i Centralafrika har så stor mångfald av primater som Lopé National Park. Här i den äldsta och en av de mest fascinerande miljöerna på den afrikanska kontinenten finns drygt 1 400 mandriller men också västliga låglandsgorillor, schimpanser, solsvansad markatta och svart kolobus. De trivs i det unika landskap där den tätaregnskogen möter dimhöljd savann – ett mosaiklandskap som formades i slutet av den senaste istiden för nästan 12 000 år sedan.

Lopé National Park består av 5 360 km² orörd regnskog och övergår i dimhöljda savanner i norr. Det var Gabons första skyddade område, grundat redan 1946, och är i dag en av Afrikas mest betydelsefulla platser för både förhistorisk arkeologi och primatforskning. Förutom primaterna, delar skogselefanter, skogsbufflar och röda flodsvin skogen med leopard, afrikansk guldkatt, sitatunga, gulryggad duiker och en stor mängd mängd fåglar och insekter.

Huvudattraktionen i Lopé nationlapark för oss är mandrillerna. Vi kommer att i små grupper, endast fyra personer, gå på två treks var för att se och fotografera mandrillerna. Under torra säsongen (juli–augusti) inträffar ett av naturens mest spektakulära skådespel, den årliga samlingen av mandriller. Då samlas upp till 800 individer, ibland fler än 1 300, i parkens norra delar, vilket gör Lopé inte bara till världens viktigaste livsmiljö för mandrillerna men även den bästa platsen att få se dom. Tillsammans med nationalparkens rangers och forskare tar vi oss till fots genom Lopés uråldriga skogar för att spåra upp och följa mandrillerna. Några av mandrillerna har gps-sändare så att forskarna vet var de håller till, detta underlättar även för oss att kunna se dom.

Grupperna med mandriller i Lopé är habituerade och tillåter mänsklig närvaro i sin närhet men de är inte lika ”obekymrade” som t.ex. schimpanserna i Uganda, ofta sker mötena på lite mer avstånd men det finns alltid individer som är mer ”modiga” än andra och kommer närmare. Vad gruppen gör är avgörande för hur nära man kan komma dom, letar de mat och äter är det ofta lättare att komma dom närmare medan om de är under förflyttning så är det följaktligen svårare.

Då man bara är fyra personer på varje mandrill trek så behöver vi dela gruppen och de som inte går mandrilltrek kommer att utforska regnskogen i Lopé nationlpark tillsammans med en specialistguide. Kanske vill även den äventyrlige bestiga Mount Brazzas dimhöljda topp en oförglömlig avslutning på våra dagar i Lopé nationalpark.

LOANGO NATIONAL PARK – DÄR DJUNGELN MÖTER HAVET
Loango National Park möts regnskog, savann, mangrove och Atlantens vilda kust i en natur som känns orörd av tiden. Parkens variation är häpnadsväckande: flodmynningar, laguner, spegelblanka vattenvägar och vidsträckta gräsmarker som sjuder av liv. Här rör sig skogselefanter, bufflar, röda skogssvin, sitatunga, krokodiler och hundratals fågelarter mellan strand och primärregnskog. Under en gorillavandring möter du en familj västliga låglandsgorillor – en mäktig upplevelse i en av världens mest intakta regnskogsmiljöer.

Miljön i Loango nationalpark skiljer sig mycket under året och det påverkar var djuren håller till. Under vintern när det är regnperiod så hittar man de flesta djuren i regnskogens kantzon mot stranden och ute på stranden. När vi besöker Loango i juli/augusti har vattnet dragit sig tillbaka en hel del och djuren har gått djupare in i skogen och längs med floderna. Vi kommer tillbringa den mesta av vår tid i Loango nationalpark i söder, kring Akaka. Här ifrån kommer vi att utgå på våra vandringar för att se och fotografera de västliga låglandsgorillorna som finns i området. Precis som i Lopé går man i grupper om endast fyra personer så vi kommer att turas om. Vi har bokat två vandringar per person.

Akaka är en perfekt utgångspunkt under torrperioden för både safaris med bil, bår eller till fots. Förutom regnskogen där vi besöker låglandsgorillorna kommer vi att utforska områdets savanner, floder och bais. En ”bai” är en öppning i regnskogen som är skapad och ”underhållen” av elefanter som gräver efter mineralrik jord och vatten. Dessa unika sumpiga ängar lockar till sig många djurarter, förutom elefanter ses ofta skogsbufflar och andra betare men även primater i dessa marker, för att dricka och äta.

Sista natten i Loango nationalpark kommer vi att bo i en camp närmare kusten. Även om djurlivet är lite glesare där så års är det en fantastiks upplevelse att få njuta av kusten och den afrikanska natten vid havet. Med lite tur kan vi kanske se några av de knölvalar som översomrar längs Loangos kust.

MANDRILLER
Mandriller är de största av alla apor. Deras normala beteende är att de är skygga och tillbakadragna och lever i de tropiska regnskogarna i Centralafrika. Mandrillen är otroligt färgstark – kanske mer än något annat däggdjur. Den känns lätt igen på den blå och röda huden i ansiktet och de lysande färgerna på bakdelen. Färgerna blir ännu intensivare när djuret blir upphetsat eller ivrigt.

Mandriller lever främst på marken och använder sina långa armar för att leta efter frukter, rötter och smådjur som insekter, reptiler och groddjur. De har kindpåsar där de kan förvara mat till senare. Trots att de tillbringar största delen av tiden på marken, klättrar de gärna upp i träd för att sova.

Mandriller lever i flockar som leds av en dominant hane och består av ett tiotal honor och ungar. Ibland samlas flera flockar och bildar större grupper på upp till flera hundra individer.
Mandrillen är idag hotad. Den jagas ofta för köttets skull – så kallat bushmeat – och anses av många vara en delikatess. Samtidigt krymper deras livsmiljö snabbt på grund av skogsavverkning, jordbruk och mänskliga bosättningar. Lopé nationalpark är kanske den bästa platsen att se och uppleva vilda mandriller.

VÄSTLIG LÅGLANDSGORILLA
Västlig låglandsgorilla (Gorilla gorilla gorilla) är en underart till den västliga gorillan och trots namnet är den närmare släkt med underarten Cross River-gorilla (Gorilla gorilla diehli) än med den östliga låglandsgorillan (Gorilla beringei graueri).

Underartens utbredningsområde sträcker sig från södra Kamerun och västra delen av Centralafrikanska republiken över Ekvatorialguinea, Gabon och Kongo-Brazzaville till exklaven Kabinda som tillhör Angola. Beståndet i västra Kongo-Kinshasa är utdött. Västlig låglandsgorilla förekommer i regnskogar och träskmarker.

Västlig låglandsgorilla lever precis som andra gorillor i flockar som vanligen består av en hane, flera honor och deras ungdjur. En grupp består vanligen av fyra till åtta individer. Västliga låglandsgorillor har ofta större revir, mellan 500 och 3 200 hektar, än andra gorillor men de är inte avgränsade mot varandra utan överlappas ofta. Liksom andra gorillor är de aktiva på dagen. För natten bygger de bon av blad på träd eller på marken som vanligen används en enda gång.

SKOGSELEFANT
Skogselefanten (Loxodonta cyclotis) är en av två arter i släktet afrikanska elefanter. Skogselefantens status som självständig art var länge omstridd. Resultaten av flera genetiska studier är tydliga att skogselefanten är en egen art. Som namnet antyder förekommer arten i tätare skogar, ofta regnskogar, västra och centrala Afrika. Utbredningsområdet sträcker sträcker sig över stora, sammanhängande regnskogsområden från Kamerun till Demokratiska republiken Kongo. Den största och mest stabila populationen finns i Gabon, där lämplig livsmiljö täcker hela 90 % av landet. Honor av skogselefanter och deras kalvar lever i mindre grupper med 2 till 8 individer medan könsmogna tjurar lever främst ensamma och uppsöker flocken bara när honan är parningsberedd.