Isbjörnens rike, Svalbard juli/augusti 2025
– Erik Koffmar, Uppsala
Om man inte varit på Svalbard tidigare kan det vara svårt att föreställa sig hur resan kommer att bli, allt man kommer att få uppleva och se. Så var det i alla fall för mig. Även om jag hade läst och bläddrat i guideböcker, kollat på bilder och YouTube-klipp så var upplevelsen på plats något så mycket mer.
Vi reste från Longyearbyen med det vackra gamla skeppet M/S Stockholm som är otroligt charmigt och välbevarat för att vara byggt 1953. Den lilla storleken och åldern på skeppet höjde verkligen känslan av äventyr och expedition.
På resan norrut möttes vi av fantastiska bergslandskap höljda bland molnen, stora öppna isvidder, kala stenlandskap och glaciärer. Var och en lika magiska på sitt vis.
Isbjörn och valross stod högt på både min och flera andras lista av djur som vi gärna ville se. Redan andra dagen såg vi valross vid Smeerenburg och vi mötte sedan valross ytterligare ett par gånger under vår resa. Det blev en hel del bilder på dessa charmiga bjässar. Vi konstaterade att livet som valross kanske inte vore så dumt. De äter massor med musslor och när de väl är mätta så hänger de med sina vänner, myser, vilar och sover upp till nitton timmar om dagen.
Vi mötte vår första isbjörn ute på packisen. Vi fick syn på den på långt håll, lät båten ligga still och väntade för att se om björnen vill komma närmare. Sakta men säkert tog den sig nyfiket närmare. Gjorde en kort inspektionsrunda för att se vad vi var för några typer och efter ett kort övervägande lämnade den oss och knallade sedan vidare ut på egna äventyr ut på packisen. På packisen gäller inte de nya regler om 300 respektive 500 meter som närmaste avstånd till isbjörn, som infördes på Svalbard tidigare i år.
Vi såg inte mindre än åtta isbjörnar till på resan. Vi fick även se hela fem olika valarter, där blåvalen och knölval blev mina favoriter, samt fjällräv, svalbardren, ismås och en uppsjö av andra spännande och vackra fåglar.


