Laikipias svarta vålnad, Kenya December 2024

– Jukka Lämsä, Åbo, Finland

Jag är en kattmänniska – jag älskar att filma stora kattdjur. En gång såg jag en dokumentär där en filmare hade lyckats fånga en svart leopard på film i Indien. Jag minns att jag tänkte: ”Vilket mirakel!” Jag önskade att jag någon gång skulle få uppleva något liknande.

För ungefär ett år sedan såg jag Henrik och Staffans bilder på den svarta leoparden Giza på sociala medier. Leoparden lever i Kenya, i Laikipia. Jag kontaktade Staffan helt utan förväntningar och frågade när deras nästa resa till Laikipia skulle äga rum. Svaret kom snabbt – december 2024 passade bäst för mig. Jag bokade resan direkt.

Vi möttes i Nairobi, en liten och trevlig grupp ledd av Henrik Karlsson, och gav oss sedan av mot Laikipia. Vid ankomsten möttes vi av ett varmt välkomnande och vänlig service. Platsen var liten och privat, och servicen därefter – personlig och omtänksam. Maten var god och alla drycker ingick i priset. Boendet bestod av rena tält med vacker utsikt. Vi hade tillgång till alla tre safarifordon som har tillstånd att köra i Gizas område. Giza är en honleopard, och man trodde i lägret att hon hade fått ungar. Vi får antagligen veta senare om den informationen stämde.

Efter lunchen gav vi oss ut på den första kvällssafarin. Ingen Giza ännu, men vi fick se och fotografera en grupp lejon.
Nästa morgon hittade vi en leopardunge på omkring sex månader att fotografera. Därefter dök en ståtlig hanleopard upp framför oss – han var på jakt. Han lyckades fånga en dik-dik och drog sig tillbaka in i busken för att äta. Vi beslutade oss för att återvända till lägret för lunch.

På eftermiddagen hittade vi en flock vildhundar. Det var första gången jag fick möjlighet att filma dessa orädda rovdjur.
Sedan var det dags att fokusera på att leta efter Giza. Kvällen kom, mörkret föll – och passande nog betyder namnet Giza just mörker! Förutom föraren hade bilarna en spotter som med en röd lampa spanade efter djur i natten. Giza rör sig gärna i mörkret.
Efter en stunds körning stannade vi på vägen. Föraren stängde av bilen och släckte alla lampor. Vi lyssnade i den totala tystnaden – kunde vi höra varningsläten från antiloper eller fåglar någonstans?

Efter några minuter slog föraren på strålkastarna igen. Och WOW – där var hon! Mitt i ljuset, kanske 70 meter bort, stod hon på vägen och tittade rakt på oss! Ett av de där ögonblicken man aldrig glömmer. Vi började långsamt närma oss Giza, och föraren meddelade vårt fynd till de andra bilarna. Vi följde Giza länge – hon var uppenbart hungrig och på jakt. Kort därefter fångade hon en dik-dik och klättrade upp i ett träd med sitt byte. Vi väntade tysta och utan ljus nära trädet. En timme senare, när den första bilen tände sina lampor, stod Giza nere på marken igen – perfekt timing ännu en gång. Vi följde henne en stund till i mörkret innan det var dags att återvända till lägret för middag och låta Giza återvända till sina ungar.

En dröm hade gått i uppfyllelse – jag hade fått se och filma en svart leopard. Med ett lyckligt, nöjt och tacksamt sinne återvände vi till lägret. Vi höjde våra glas för Giza – den vackra drottningen av mörkret!